Så är det nog.
Något som gör mig ledsen är när andra säger att jag och min klass har ett sådant luftigt schema, och att vi knappt går i skolan. Att vi ska vara glada över att vi har den lyxen, att det är orättvist, för de har minsann så mycket att göra.
Som att vi inte har någonting. Vi har inte mycket utsatt lärarledd tid, men vi har massvis med annat som vi måste göra hemma istället. Men det räknas tydligen inte. Den som har mest lektioner får förstaplatsen i att ha det mest och jobbigast, verkar det som.
Oss är det minsann inte synd om, för vi kan inte ha så mycket, vi har inget att klaga över. Vi har ju inte så många lektioner. Då känner jag mig värdelös. Jag hinner inte med allt, jag orkar inte med allt.
Eller är det bara jag som är dålig?
Kommentarer
Trackback
