Känna åt andra.
Det här med att sätta sig in i andras situation. Försöka förstå dem, och hur de känner. Tänk att förlora sin livskamrat, och därmed vara helt ensam i den stora världen. Panik. Ångest. Sorg. Inte veta vad man ska ta sig till. Väntar, längtar. Du kan inte göra någonting för att lösa situationen. Du är helt hjälplös.
Två gerbiler hade rymt. Den ena fick jag tag på efter ett tag, den andra är kvar någonstans ute på rymmen. Janos, den infångade, är helt förtvivlad. Jag börjar misstänka att Cesar, den andra, har dött. Det finns inte längre några spår efter honom.
Jag börjar bli lika förtvivlad som Janos.
Le.
Många leenden är bara en illusion av glädje.
Oj.
Att en endaste liten människa kan göra en så glad.